Douglas Nallesson
Douglas gjorde sin resa med målet att få träffa Ludvig.
En helg i Stockholm med magi. Ludvig och familjen fick träffa Daniel Karlsson från SVT:s Den Itusågade Kaninen
Här är Douglas äventyr...
Douglas Nallesson är en mystisk nalle. Han är naturligtvis släkt med alla de andra nallarna i familjen Nallesson men fram tills för en månad sedan var det ingen utav de andra nallarna som visste att Douglas existerade. De andra nallarna tycker att Douglas är lite konstig men det är bara för att de inte vet varför han är så hemlighetsfull. Douglas har nämligen växt upp hos en mycket duktig trollkarl som bor i ett slott långt borta i ett annat land. Där fick Douglas lära sig många trolleritrick. Han har sin egen trollstav och han kan prata med djur och växter.
Man kan ju undra varför Douglas har bestämt sig för att lämna trollkarlen som han bott hos i så många år. Det undrar alla nallarna Nallesson. Det är nämligen så att i slottet hade trollkarlen en kristallkula där han kunde se saker som händer i andra länder långt borta. I den kristallkulan såg trollkarlen en pojke som heter Ludwig och som bor med sin mamma och pappa och lillasyster Elin och lillebror Gustav i en stad som heter Gränna. Trollkarlen skickade ut Douglas på ett uppdrag. Douglas ska träffa Ludwig och hitta på något roligt att göra tillsammans.
-------------------------------------------
När Douglas Nallesson reser så använder han sig så klart av ett falskt namn. För tillfället är han Lukas Eriksson. Just nu befinner sig Douglas på ett tåg från Köpenhamn till Malmö. Han låtsas att han läser tidningen men egentligen övar han på att läsa tankarna hos passagerarna runt omkring. Att läsa tankar är en av de saker som en trollkarl ska kunna om han vill vara en riktig trollkarl.
Nu är det så att Douglas inte kan läsa andras tankar. Han försöker så hårt att han blir blå om öronen men trots det kan han bara höra de normala ljuden man hör när man sitter på ett tåg- ljudet från spåret, musiken från mannen i sätet mitt emot och ett barn som skriker. Douglas suckar. Då händer det plötsligt någonting. En äldre dam ställer sig upp och skriker:
”Jag har tappat bort mitt pärlhalsband. Har någon sett det?”
Det blir ett väldigt tumult när alla börjar vända upp och ner på sina väskor. Douglas börjar bli orolig för att någon ska be att få titta i hans väska. I väskan har han många hemligheter som ingen får se.
Douglas fingrar på trollstaven han har i fickan. När alla tittar åt ett annat håll svingar han staven och mumlar ett par mystiska meningar. Ett par färgsprakande gnistor flyger från trollstaven och Douglas skyndar sig att gömma staven i fickan igen.
”Nej men!” ropar damen plötsligt ”där är ju halsbandet- i min väska.”
Douglas ler nöjt för sig själv. Han lutar sig tillbaka i sätet. Om tjugo minuter är han framme i Malmö.
----------------------------------------------
Douglas har ett par ärenden att ta hand om i Malmö innan han reser vidare. Douglas är en trollkarl som ännu inte kan läsa tankar eller använda telepati för att prata med sin trollkarls-lärare i slottet långt bort. Därför måste han skicka ett brev till sin lärare för att tala om att resan har gått bra. Douglas är lite orolig när han går omkring ensam på gatorna i en så storstad. Det finns inte mycket träd och växter men vid en korvkiosk träffas Douglas en duva. Eftersom att Douglas kan prata med djur och växter bestämmer han sig för att prata med duvan.
Duvan är inte alls så trevlig som de vilda fåglar som Douglas har träffat tidigare. Duvan är faktiskt riktigt otrevlig och säger åt Douglas att han inte har tid att prata eftersom han är på väg till ett viktigt möte. Så flyger han iväg utan att se sig om.
Douglas går iväg lite snopen. Till slut hittar han en affär där de säljer vykort och köper ett med en bild av Malmö. Han skriver sitt meddelande med en hemlig text som bara trollkarlar kan läsa och lägger kortet på brevlådan.
----------------------------------------------
Douglas är en nalle som har lärt sig många saker som andra nallar bara kan drömma om. Men det här är faktiskt första gången som Douglas är ute och reser. När natten faller över Malmö och snöflingorna dansar runt i luften under ljuset från gatlamporna promenerar Douglas fortfarande omkring och har inte bestämt sig för vad han ska göra.
Han måste vänta på trollkarls-lärarens svar innan han reser vidare. Annars vet inte trollkarlen till vilken brevlåda han ska skicka svaret. Det betyder att Douglas måste hitta någonstans att sova inatt. Han har gått förbi flera fina hotell med inbjudande ljus i fönstren. Men Douglas har ännu inte gått in på något hotell och frågat om de har ett ledigt rum till honom. Det är inte för att han inte har råd- Douglas kan trolla fram hur mycket pengar han vill- men han har en känsla av att det inte är dags att gå och lägga sig än. Det blir allt mörkare och kallare. Douglas promenerar vidare och bakom honom faller de fluffiga snöflingorna och täcker igen hans fotspår.
-----------------------------------------------
Douglas promenerar omkring i flera timmar känns det som. Han vet inte vart han är på väg men hans fötter verkar veta vägen. Benen fortsätter att röra sig framåt och leder honom in på gator där turister vanligen inte går. Han hör en polisbil någonstans långt borta men snart dör ljudet bort i natten. På sidorna av gatan som han går på finns ett par höga hyreshus och en videoaffär på hörnet. Det har slutat snöa så förfärligt och nu när Douglas kan se tydligt upptäcker han att han inte har en aning om vart han är. Han har gått vilse. Douglas skakar irriterat på huvudet åt sig själv. Trollkarlar ska inte gå vilse! Men så är han inte en riktigt trollkarl ännu. För att bli en riktig trollkarl måste man klara det stora trollkarlsprovet som hålls en gång om året i Belgien. Douglas är rädd för att han inte ska klarar provet. Han kan ännu inte läsa tankar. Och nu har han gått vilse också.
Då ser han plötsligt någonting som han inte räknade med att se i utkanten av Malmö. Framför honom längst bort på gatan tornar ett slott upp sig. Slottet är omgärdat av en hög mur och mot den mörka himmelen sträcket sig krokiga torn med lysande fönster. Douglas drar efter andan av förvåning. Han ser sig omkring. Gatan ligger helt tom och öde. Försiktigt smyger sig Douglas fram och knackar på den tunga träporten.
------------------------------------------------
Douglas står framför porten till det mystiska slottet. Han knackar på dörren en gång till när ingen öppnar den första gången. Långsamt öppnar sig de tunga trädörrarna med ett knarrande ljud. Douglas tar ett steg tillbaka när porten öppnar sig. Innanför dörrarna är det mörkt. Ska han våga gå in? Douglas tvekar ett ögonblick. Sedan kommer han ihåg att trollkarlar inte är rädda för någonting och tar ett steg in. Dörrarna stänger sig bakom honom. Efter att de har slagit igen är det tyst. Douglas tar ett djupt andetag. Först ser han ingenting. Det är alldeles mörkt där inne. Sedan vänjer sig ögonen och han kan se att han står i änden på en lång korridor. Han går framåt med försiktiga steg för att inte ramla eller trampa på någonting.
Längst bort i korridoren finns ännu en dörr. Douglas sträcker fram sin arm och trycker upp dörren. När dörren öppnas strömmar ett varmt ljus ut. Douglas har stigit rakt in i ett stort vardagsrum med en öppen spis längst ena väggen där en munter brasa sprakar. Framför brasan står en fåtölj med ryggen vänd mot Douglas. Det sitter någon i fåtöljen för man kan se en toppig hatt som sticker upp ovanför ryggstödet.
”Välkommer Douglas” säger en djup röst från fåtöljen.
--------------------------------------------------
Personen i fåtöljen reser sig upp. Det är en gammal man med långt skägg och en mörkblå klädnad med stjärnor på ärmarna.
”Välkommer Douglas” säger han igen. Douglas kan se att mannen framför honom är mycket gammal. Han ser också att mannen har snälla ögon. Det tredje Douglas omedelbart lägger märket till är att mannen framför honom är en trollkarl.
”Jag heter Zackary Trollhatt” säger mannen ”Välkommen till mitt slott.”
”Tack” säger Douglas och ser sig omkring ”vilket märkligt sammanträffande. Jag promenerade omkring och så plötsligt låg ditt slott framför mig på vägen. Är inte människorna som bor i området nyfikna på ditt slott?”
”Åh, det är inte alls ett sammanträffande att du kom hit. Din lärare skickade ett meddelande till mig om att du skulle komma. Det var jag som ledde dig hit, även om du märkte det.”
Zackary knäpper med fingrarna och till höger om Douglas dyker plötsligt en hund upp. En liten blå hund med stjärnor i pälsen.
”Det här är Blåstjärn- en utav mina hjälparhundar. Han är osynlig tills jag knäpper med fingrarna. Han ledde dig hit. Det är en utav hans talanger. Han är en väldigt duktig hjälparhund. Vad det gäller människorna i området så är de inte det minsta nyfikna. Du förstår- det är bara trollkarlar som kan se mitt slott. För vanliga människor ser det ut som ett övergivet hyreshus. Jag förstår att du är trött.” Zackary tittar på Douglas som verkligen är trött ”gå och sov så pratar vi mer när du vaknar. Sovrummet ligger upp för trappan och till höger.”
Dougas går upp till sovrummet. Han orkar knappt hålla ögonen öppna. Så somnar han på den stora sängen med gröna lakan. Utanför fönstret håller solen precis på att gå upp.
-----------------------------------------------
Douglas väcks av ett högt ljud som låter som en bilmotor. Han märker att det är magen som knorrar. Han sätter sig yrvaket upp. Doften av nybakat bröd har letat sig in i sovrummet. Det är därför Douglas mage bestämde sig för att det var dags att stiga upp. Douglas kommer ihåg allt konstigt som hände natten innan. Han är fortfarande kvar i slottet och bredvid sängen ligger hunden Blåstjärn och sover.
Douglas reser sig upp och öppnar försiktigt dörren till sovrummet. Slottet ser inte alls läskigt ut nu i dagsljuset. Han går nedför den långa spiraltrappan och kommer till vardagsrummet. Han följer lukten av bröd till höger och hamnar i ett stort kök. Där sitter Zackary Trollhatt och äter nybakat bröd med smör och marmelad. Han ser glad ut när han får syn på Douglas.
”God morgon” säger han ”varsågod att ta för dig.”
Douglas tar tacksamt emot en tallrik och äter en stund under tystnad.
”Så” säger Zackary Trollhatt ”du är alltså på väg till Gränna.”
Douglas nickar.
”Jag ska träffa en pojke som heter Ludwig. Jag vill lära honom att trolla.”
”Jaså?” säger Zackary ”då vet jag vem som kan hjälpa dig. Jag har en gammal vän som bor i Stockholm. Han heter Daniel Karlsson och är en väldigt duktig trollkarl.”
Zackary Trollhatt tittar på Douglas med en lurig min.
”Vill du ha en till bulle?”
-----------------------------------------------------
Nu har Douglas Nallesson varit hos Zackary Trollhatt i flera dagar. Dom har pratat och pratat om pojken Ludwig från Gränna. Vad dom har pratat om är hemligt men det handlar alldeles säkert om hur Douglas ska lära Ludwig att trolla. Dessutom har det hänt något alldeles fantastiskt. Zackary Trollhatt har lärt Douglas att läsa tankar och den här morgonen så läste Douglas tankarna hos flera människor som gick förbi på gatan utanför slottet.
Nu hoppar hunden blåstjärn fram under bordet och tittar på Douglas med bedjande ögon.
”Blåstjärn har varit ledsen hela natten för att du ska åka iväg” säger Zackary Trollhatt.
Douglas klappar blåstjärn och kliar honom bakom öronen. Den blå pälsen glittrar av stjärnor.
”Jag tycker att blåstjärn ska följa med dig” säger Zackary Trollhatt ”det var länge sedan han var i Stockholm men du kan ha nytta av honom på vägen. Han är väldigt duktig på att hitta.”
”Åh, tack så mycket” säger Douglas.
Blåstjärn hoppar upp och ner för att han blir så glad över att få följa med till Stockholm.
”Vad roligt, Blåstjärn!” säger Douglas ”du får följa med mig och träffa Ludwig och trollkarlen Daniel Karlsson.”
Douglas tar upp sin resväska och går mot dörren med raska kliv.
”Hejdå Zackary Trollhatt” säger han. Sedan knäpper han med fingrarna och blåstjärn blir osynlig. Douglas går ut på gatan och när han vänder sig om är slottet borta. Nu i dagsljus är det lätt att se vart han ska gå och så har han ju Blåstjärn med sig som leder vägen.
Nu är Douglas och Blåstjärn på väg till Stockholm för att träffa Ludwig. Och Douglas har äntligen blivit en riktig trollkarl.
